Rethwischs hus
(B3). Rethwischs hus ligger i korsningen S:t Hansgatan och Klosterbrunnsgatan. Huset har också kallats Bergmanska huset. Här uppfördes ursprungligen fyra packhus av vilka åtminstone två är från 1200-talet och har välvda högkällare. De fyra packhusen har byggts samman till ett stort huskomlex, som också anslutits till ett hus på andra sidan S:t Hansgatan genom ett s.k. valvhus över gatan. I gatuplanet har olika butiker funnits bl.a. blomsterbutik och bageri. Blomsterbutiken ägdes av Th Rethwisch, som alltså givit namn åt huset. Här växte bagardottern Hjördis Petterson upp under början av 1900-talet. Hon blev Gotlands mest kända skådespelerska med omkring 200 roller på bl.a. Dramaten och med 140 filmroller.
Rethwischs hus ligger i kvarteret S:ta Katarina 6, S:t Hansgatan 36. Söder om huset ligger Klosterbrunnsgatan, som fått sitt namn från både S:ta Karins kloster och den brunn som fanns strax söder om klostermuren, se S:ta Karins kyrkoruin. När handelscentrat i Visby flyttades från Rolandstorget till Stora Torget under 1400talet fick Rethwisch hus en mycket central placering. Packhusen byggdes sannolikt om till bostäder i de övre våningarna och i gatuplanet inreddes olika verksamheter som blomsterhandel, tvätteri och senare kommunal förvaltning.
Fyra medeltida packhus
Hela nuvarande huskomplexet bestod ursprungligen av fyra byggnader. Utefter östra sidan av S:t Hansgatan fanns tidigare två medeltida packhus, troligen åtskiljda av en smal gränd. De hade sannolikt gavlarna mot gatan i söder, Klosterbrunnsgatan, respektive mot gatan i norr, Sankta Katarinagatan. Det norra huset är det hittills äldsta tidsbestämda stenhuset i Visby, daterat (dendrokronologiskt) till 1225. Två idag igensatta portar har lett in till en välvd högkällare. Det södra huset är sannolikt från samma tid och har en igensatt port som också lett in till en högkällare. Båda husen är bevarade i två plan över källarna. De två packhusen var sammanbyggda genom ett valvhus över gränden. Öster om husen låg två medeltida packhus troligen också åtskiljda av en gränd.
Sammanbyggt huskomplex
Huvudsakligen genom ombyggnader omkring 1770 har huset fått sitt nuvarande utseende. Gränden mellan byggnaderna i norr och söder har lagts igen genom sammanbyggnad av de två husen till en huvudbyggnad. Ett tunnvalv i det nuvarande huset är rester från det tidigare valvhuset. Senare har ytterligare ett valvhus, ännu bevarat, byggts mellan denna huvudbyggnad till ett medeltida stenhus på andra sidan av S:t Hansgatan. Gränden mellan de båda husen i öster har också lagts igen och dessa hus har byggts samman till ett hus benämnt brygghusflygeln, som också i sin tur är sammanbyggd med huvudbyggnaden, så att ett stort sammanhängande huskomplex bildats.
Bergmanska huset
Huskomplexet inköptes omkring 1820 av glasmästaren och byggnadsinspektören Carl Bergman. I köpet ingick även valvet över S:t Hansgatan och huset på andra sidan, S:t Hansgatan 27. Huset kallas därför Bergmanska huset efter honom. Bergman övertog 1822 utgivningen av Wisby Tidning och flyttade tryckeriet till sitt inköpta hus. I porten under valvet till det Bergmanska huset satt tidigare den halvmåniga stenplattan med den gåtfulla inskriften beskriven under S:ta Karins kyrkoruin. När DBW startade sin sparbank låg lokalen under några år i Rådhuset, men man flyttade verksamheten till det Bergmanska huset 1836, där lokalen låg i bottenvåningen med ingång i hörnet S:t Hansgatan – Klosterbrunnsgatan. Där fanns sparbanken kvar till 1855, då flytten gick till en lokal vid Sankta Katarinagatan.
Rethwischs blomsteraffär
Från omkring 1900 och till 1920-talets slut hade Th Rethwisch sin blomsteraffär i hörnlokalen där DBW tidigare hade legat. Sina odlingar hade Retwisch på ett stort obebyggt område i hörnet Österväg och Kung Magnus väg. Efter att slutat med blomsteraffären verkade han som rentier under en tid. Huset har alltså fått sitt senaste namn efter blomsterförsäljaren Rethwisch.
Bagaren Henrik Pettersson
Senare övertogs lokalen av Henrik Pettersson, som hade sin Brödbutik i denna lokal. Hans bageri låg då på gården vid Sankta Katarinagatan. I huset växte Henriks dotter Hjördis Petterson upp som kom att bli känd skådespelerska.
Hjördis Pettersson
Hjördis Petterson föddes 1908 i Visby och dog 1988 i Stockholm, Engelbrekts församling. Hon blev mest känd som ”satkärringen” i Douglas Håges lustspel ”Lilla Fridolf”, som gick både i radio, på film och som serietidning. I hemmet på S:t Hansgatan fanns ett piano, som hon började spela på när hon var nio år. Hon tog pianolektioner, och trots att lärarinnan ibland slog henne på fingrarna fortsatte hon att spela. Tolv år gamma blev hon biografpianist och fick ackompanjera stumfilmerna vid Viktoriabiografen på Mellangatan. Hon spelade också till Visby Amatörteatersällskapets föreställningar. Hennes föräldrar var teatertokiga, och också hon hade stort teaterintresse, och när den då kände teatermannen Emil Hillberg upptäckte hennes talang fick hon många lektioner av honom, även brevledes. Sitt första framträdande gjorde hon som tonåring på Kneippbyns scen i pjäsen ”Sanna kvinnor”. Som elev på Dramatens scenskola debuterade hon i Selma Lagerlöfs ”Dunungen” och fick fast engagemang på Folkteatern i Göteborg.
Hon gjorde 200 roller, de flesta på Dramaten i Stockholm, och medverkade i 140 filmer. Den roll hon mest uppskattade var som Madam Flod i Hemsöborna från 1955 med Arne Mattsson som regissör. I Hjördis memoarer ”Rosor och ruiner”, 1983, framgår det att pappans bageri låg på Skolgatan (?) nära domkyrkan, att somrarna tillbringades på sommarstället Brantåsa vid Axelsro och att hon fick två systrar. Mellan åren 1928 och till 1981, då hon var 68 år gammal, hann hon med åtskilliga roller inom teater, revyer, radio och TV samt filmer. Hon spelade med Gösta Ekman, Karl Gerhard och Kar de Mumma, och många flera kända skådespelare från den tiden. Hon var gift två gånger och fick en dotter med maken Fred Renström. Det hårda artistlivet satte sina spår och hon fick så småningom alkohol problem. Dottern Annika hällde ut mammas vinflaskor och mamman köpte nya. Till slut fick Annika in henne på Karolinska sjukhuset för avgiftning, och efter två månader var hon fri från problemet och drack sedan inte en droppe. På Toftagården höll hon ibland viskvällar och hon medverkade också i Ruinspelen en gång. Hon ligger begravd på Tofta kyrkogård.
En skylt eller minnesplakett saknas tyvärr på byggnaden om Hjördis Petterson.
Sedan 1978 inryms kommunal förvaltning i byggnaden och ingången i hörnet har satts igen.