Epitafier i Visby domkyrka
Visby domkyrka innehar 27 epitafier varav 19 finns uppsatta i kyrkan. De flesta är tillverkade i trä, sex i sandsten och ett i kalksten. De flesta epitafilerna härrör från 1500- och 1600-talet. Epitafierna uppsattes till minne av borgare, ämbetsmän, präster och adliga i nämnd ordning men också i avsikt att utgöra en prydnad för kyrkan. De blev därigenom en ersättning för den katolska tidens väggmålningar och altarbilder. Man eftersträvade att få grav och epitafium så nära varandra som möjligt. Enligt en instruktion från 1653 ålåg det kyrkovärdarna att bestyra om gravplats men när det var fråga om att på vägg eller pelare uppsätta något epitafium hade de att anmäla detta för kyrkorådet, som skulle ”skåda”, om verket var kyrkan till men eller prydnad. Om det godkändes, ankom det på kyrkovärdarna att ackordera om priset och ta ut så mycket ”som de kunna skäligen skatta det vara värt”. Den mest eftertraktade platsen var kyrkans östra del. På korets sidoväggar fanns som mest 6 epitafier, varav 4 över adliga med anknytning till Visborgs slott, ett över en lűbeckerborgmästare Bartholomeus Tinnapfel och ett över en generalprost Lauritz Nielssøn. När väggutrymme inte fanns tillgängligt togs pelarna i anspråk. På pelaren längst i sydost hängde inte mindre än 3 epitafier.
1300-talet
Nr 1, familjen Swerting
Kopia av minnessköld i ek med familjen Swertings vapen från mitten av 1300-talet hänger på väggen i Hansakoret. Den hängdes upp 1744. Originalet finns på Gotlands Museum. Tavlan består av snedställd vapensköld, krönt av en tunnhjälm med hjälm täcke, hjälmkrans och hjälmprydnad i form av en bröstbild av en man med svart mössa. På vapensköldens övre halva bröstbilder av två rödklädda män med svarta mössor och därunder ett treflikigt grönt blad.
Nr 2, Hertig Erik av Mecklenburg
En minnestavla av kalksten över hertig Erik, son till Albrekt av Mecklenburg, finns inmurad i Swertingska kapellets norra vägg. Över minnestavlan finns också gaveln av kalksten till hans gravmonument inmurad i väggen. Övriga delar av gravsten finns inte längre kvar. Hertig Erik dog av pesten 1397 när han befanns sig på Landeskrone i Klintehamn. Han begravdes på kyrkogården till Visby domkyrka. På minnestavlan finns en inskrift på latin med översättning: ”Till minne av Erik, konung Albrekts av Sverige, storhertig av Mecklenburg, son, vilken, märklig genom sin bittra ödeslott, men större i motgången, genom en förtidig död på denna ö, som han manligt försvarade, bortrycktes den 27 juli 1397 och ligger begraven vid Sankta Maria kyrka.” På stenen är ristat ett krönt tjurhuvud, storhertigdömet Mecklenburgs vapen.
Fredrik Frans IV, storhertig av Mecklenburg, lät av pietet mot sina förfäder i minnesgod hågkomst uppsätta lämningarna av hans grav på denna plats Mikaelidagen 1913. När förslaget härom väcktes, uppstod en bitter fejd i församlingen, där motståndarna hävdade, att hertig Erik ”ej torde ha stått i det förhållandet till Gottland att hans minne förtjänade att på detta sätt hugfästas”.
1400-talet
Nr 3, Olof och Philip Axelsson Tott
Minnessköld av ek med ätten Totts vapen över länsmännen Olof och Filip Axelsson, Wisborgs slott, som dog av pesten i Visby 1464. Den hängde 1744 i koret, men nu hänger den i Swertingska kapellet på östra väggen. Skölden är rund och målad med två snedställda, hjälmprydda vapensköldar med den danska släkten Totts vapen i rött och gult mot svart bakgrund. Runtom inskrift med minuskler, sannolikt något förvanskad i samband med restaureringar. Inskriften på latin översatt meddelar: ”År 1464 på söndagen före Mattheus dog den nådige riddaren herr Olof Axelsson hövitsman på Visborg och Gotland. Samma år söndagen efter Alla Helgons dag dog hans broder riddaren herr Philippus Axelsson begravda här. Gud vare dem nådig”. Skölden är från 1530-talet.
1500-talet
Nr 4, Henrik Rosenkrantz
Minnesköld över länsmannen Henrik Rosenkrantz, Wisborgs slott som dog 1537 vid en ridolycka utanför ringmuren vid Södra byrummet. Tavlan hängde 1744 i koret, men hänger nu i Swertingska kapellet. Minnesskölden är av ek , rund och målad med två snedställda, hjälmprydda vapensköldar med de danska släkterna Totts och Rosenkrantz’ vapen i rött, gult, blått, svart och vitt mot svart bakgrund. Runtom inskrift med minuskler, sannolikt något förvanskad i samband med restaureringar. Inskriften översatt lyder: ”År 1537 på Sankt Claus afton avled den nådige aktade herr Henrich Rosenkrantz, riddare till Biörnholm och hövitsman på Gotland”.
Nr 5, Katarina och Mette Hardenberg
Minnestaval över Katarina (Karen) Hardenberg, född Rosenkrantz, maka till länsmannen Eiler Hardenberg, och deras dotter Mette, Wisborgs slott. Katarina och Mette dog 1549 av pesten. Tavlan hänger sedan 1744 i koret. Tavlan är av trä med målning som visar mor och dotter iförda ståndsmässiga dräkter i svart, vitt, brunt och rött, stående på ett rutat golv mot olivgrön bakgrund med vinröda draperier. I alla fyra hörnen finns vapensköldar: i övre vänstra hörnet det hardenbergska vapnet, i övre högra hörnet det rosenkrantzska, i nedre vänstra hörnet det rønnowska och i nedre högra hörnet det skramska. Inskriften i övre kanten av tavlan: ”HIR.LICHT.BEGRAVEN./ SELLIGER.F.FRWE.KA TTRINE./ROSENKHRANS. VNNDE. SELLI/GER.I.MEETTE.HARDEN/BERCH”. Nertill står det RENOWERAT.ANNO 1727.J.W. (Jöns Wulf).
Nr 6, Bartholomeus Tinnapfel
På korets norra vägg hänger ett av de historiskt mest intressanta epitafier. Det är uppsatt till minne av borgmästaren i Lübeck, Bartholomeus Tinnapfel. Han var ett av de tusentals offer som omkom vid den dansk-lübska flottans förlisning på Visby redd en stormnatt under juli månad 1566. Ursprungligen hade det av trä tillverkade epitafiet haft en enkel svart ram med smala pilastrar. Senare, sannolikt 1726, har det försetts med i svart och guld med rikt snidat överstycke och vingar med akantus samt på överstycket två putti. Nertill finns en oval kartusch. På det triangelformade fältet upptill finns Gud fader i vit klädnad och röd mantel mot guldgrund. Därunder finns en inskrift på tyska som översatt lyder: ”Så älskade Gud världen all, att han utgav sin enfödde son, på det att var och en som tror på honom icke skall förgås utan hava evigt liv, Joh.3”. Mittfältet har en framställning av den Korsfäste, och t h om korset en knäböjande man, i bakgrunden ett hav i uppror med fartyg, skeppsbrutna och ett sjöodjur. På stranden en stad. Färgskalan är dämpad i övervägande svart, grått, blått, blekt gult och brunt. Inskriften under mittfältet är också på tyska och lyder översatt:” År 1566 den 27 juli strandade här utanför Visby Hans Magnificens Herr Amiralen och Borgmästaren i Lübeck Bartholomeus Tinnapfel och ligger begraven här i koret. Till äreminne över honom har denna tavla blivit uppsatt”. Datumet har tydligen blivit fel och skall vara den 28 juli. Tavlan är uppsatt 1572 målad av J Delaval och renoverad av Jöns Wulf 1726.
Nr 7, Christen Schriver
Minnestavla över borgmästaren Christiernus Scriba (Christen Schriver), Wisborgs slott, som dog 1576. Tavlan hängde 1744 ”på pelaren mittemot Predikstolen”, men nedtogs 1831 och fördes antagligen upp på kyrkans vind, där det ännu förvaras. Minnestavlan är av trä som målats. Mittavlans målning helt förlorad men skall enligt Wallin 1744 och inventering 1830 ha föreställt Kristi uppståndelse. På sidorna finns refflade pilastrar, men kapitälen är förlorade. Inskrifter, delvis eller helt och hållet förlorade, enligt inventeringen. Den långa inskriften på latin lyder på svenska: ” Epitafium över den vördnadsvärde och vittberömde mannen herr Christen Schriver, en gång borgmästare i Visby på ön Gotland. Han skildes i Herren från detta livet den 17 maj den återvunna frälsningens år 1576. I denna grav är Christen, av jylländsk härkomst, jordad, en man med mod i bröstet och allvarlig gudsfruktan, vilken framför allt vinnlade sig om sann redlighet och äkta kärlek till sitt ämbete. Under omkring sex lustrer borgmästare och tillika rådman styrde han, själv fader, Visby-borna i dygdig vandel. Han var en sträng bestraffare av brott och en nitisk främjare av hedern och skipade med oväld rätt bland sina borgare. Själv lärd understödde han träget med frikostig hand både kyrkans och skolans lärda tjänare. Mild som han var, bringade han med glatt hjärta hjälp till alla, som tyngdes svårt av fattigdomens plåga. Han lämnade ett lugnt liv utan klagan eller sorgsen blick i den sanne Gudens sanna religion och hade även, då han rycktes bort ur livet, redan som åldring genomlevt omkring tre rofyllda lustrer. Folket gav honom vid hans död en smärtfylld avskedshälsning. Även den gudomliga sångmön begrät den hädangångne mannen. Jorden trycker visserligen benen, men själen, upptagen till den eviga boningen, bär i höjden segertecknet. D(avid) B(ilefeld). Till vännen och gynnaren”.
Nr 8, Ingeborg Tidemand
Epitafiet är över länsmannen Emmicke Kaas maka Ingeborg, född Tidemand som dog 1577. de bodde på Wisborgs slott. Epitafiet är tillverkat av sandsten, uppsatt 1582, och finns på korets norra vägg där det alltid suttit. Det är delvis målat och förgyllt och består av två avdelningar, en övre smalare och en nedre med dess huvudscen i relief, Kristus på korset. Till vänster under korset syns Moses och till höger en knäböjande kvinna (den avlidna) samt en kopparorm som reser sig över henne. På sidorna hermer (man och kvinna) och därutanför konturerade sidostycken med bl a änglahuvuden, ”spik”- och delstensornament”. Mittöver mittavlan finns ett romerskt harnesk med korsade värja, lans och hjälmkrossare, mittunder hjälm och pansarhandskar upphängda i en ring. Fördelade på alla sidor runt mittavlan är 16 anvapen: På fädernet: -l. Kaas. -2. Emmiksen. -3. Kaas (Sparre). -4. Flemming. -5. Due (Glob). -6. Sandberg (Skeel). 7. Barritsen (Udsen). -8. Rantzau. -På mödernet: -l. Tidemand. -2. Emmiksen. -3. Sparre (Haglösa). -4. Reventlow. -5. Bild (?) -6. Biørn. -7. Passow.-8. Flemming. Epitafiets övre avdelning, attikan, har två svarta inskriftstavlor med konturerade sidostycken, överst en obelisk. Överst står översatt från latin: ”Åt (minnet av) den ädelborna och fromma Fru Ingeborg, den lysande ädlingen Georg Tidemands dotter, fordom i äktenskap förenad med högvälborne Emmicke Kaas. Hon dog den 19 juli år 1577”. På den undre följande distika: ” Här vilar den frejdade Georg Ticlemands ädelborna dotter, som var Emmicke Kaas’ kära maka. Hon fruktade Gud med ett rent hjärta, vördade sin make och bemödade sig att vara ett exempel för en god maka, aktad lika mycket på grund av sitt ädla sinnelag som sin ädla börd. Därför är henne själv beskärt ett glänsande eftermäle. I fem år levde hon ljuvt med sin make; bägges rena kärlek var utan slitningar. I den äktenskapliga föreningen blev hon fyra gånger moder men avled sista gången i födslosmärtan liksom fordom Rachel. Hennes ben vila ljuvt i frid i en särskild urna. Endast genom tron på Kristus har hennes själ gått till himmelen”. Översättning enligt Björkegren. Underst en dödskalle över ett timglas och MEMENTO MORI (Tänk på döden).
Nr 9, Salomos dom
Epitafiet föreställer Salomos dom och är från 1592. Tavlan hängde 1744 på pelaren mittemot predikstolen, men hänger nu i vapenhuset. Tavlan är av furu målad med enkel ram. Målningen är liksom texten nedanför skadad. Konungen sitter på sin tron, omgiven av hovmän, nedanför sitter två kvinnor och mellan dem två lindebarn. I övre hörnen finns sköldar, och över den högra finns initialerna M.K. Inskrift (troligen danska) har tolkats av Wallin 1744 och efter inventering 1840: ”SALO• MON (l JERUSALEM EN KO)NG(E) SAA FR(OM) AFSIGER: EN (RETFE)RDI(GE/ SE)NTENT(Z OCH DOM HUIL)CK(E)T HAND S(OND)ERLIG GlOROR (AF G)V(DS/ NAADE EMELLEN DISSE QVINDER) BAADI. (WER KAN) ES MACHEN BERI(CHT)E M(IR/ DAS ES JDER)MAN ZW (DANCK ES FRI, eller Fil)”. Färger: rött, orange, gult, brunt, grönt och vitt.
Nr 10, Simon Strelow
Epitafiet över Simon Strelow är från 1598. Det hängde 1744 på andra pelaren från väster i södra raden, men nu hänger det i Swertingska kapellet på väggen mot tornet. Simon Strelow (död 1593) var sannolikt far till Niels Strelow och farfar till mer kände biskop Hans Nielssön Strelow (1587 -1656), superintendent och författare till Chronica Guthilandorum. Simon Strelows tavla är av trä med målning. Mittdelen av tavlan framställer Kristus på korset, och under korset en knäböjande familj om man, hustru och två barn. Mannen och barnen har röda kors och i bakgrunden syns en stad. Överstycket är kontursågat med två målade flickhuvuden på sidorna. Överst finns en svart medaljong med IHS/ SS/ 1598. Kontursågade sidostycken och understycke med målad beslagsornamentik och rullverk. Högra sidostycket och understycket är nygjorda vid restaurering i modern tid. Över mittavlan finns inskrift: ”o Herr ihesu christ gestorben bistAm chreutzes stam, du Gottes lam/ deine wunden rot, in aller noht dein theures blut, kompt mir zu gut/ dein leiden und sterben, macht mich zum· erben in deinen reich, Dirlangeliben alle gleich. l Amen” . På understycket har enligt Wallin 1744 stått ”Anno Domini 1593 den 6 Septembris des morgens umb Zegers 6 ist der erbare und vornehme Simonis Strelauz (inv 1830: ”Streilaw” ) in Gott sehlichen vorschiden und (inv 1830: efter ”und” ” leitt”) all hir begraben Gott wo lie im eine fröhliche auffersteun vorleihen. Amen”. (År 1593 den 6 september på morgonen klockan 6 dog den ärbare och förnäme Simon Strelow och ligger här begraven. Gud må förläna honom en lycklig uppståndelse. Amen).
1600-talet
Nr 11, okänd person
Epitafiet är från omkring 1600 över okänd person. Tavlan hänger till väster om utgången till vapenhuset. Den är av trä med målning. Mittdelen av tavlan visar Jesus som uppväcker synagogsföreståndarens Jairi dotter. I bakgrunden syns larmande människor där två trakterar blåsinstrument. På de vertikala ramstyckena är målade renässanskolonner. Överstycket har gavelform. På det nedre ramstycket är målad Kristus på korset, omgiven av en familj om tio personer, man, hustru, fem söner och tre döttrer, varav fyra söner och en dotter har röda kors, alla är knäböjande. Det alltför breda understycket visar, att tavlan haft sidostycken. Inskrift saknas. Färger: grått, svart, grönt, rött, guld.
Nr 12, Anne Oluffsdatter och mågen Pouell Lauritssønn
Epitafiet är från 1607 över Anne Olluffsdatter, död 1604, och hennes måg Pouell Lauritssønn, 1607. Tavlan hängde 1744 under orgelverket och nu hänger den i vapenhuset. Den är tillverkad av ek och utförd med målning. Ramen är profilerad, målad i guld och svart med förgyllda ornament. Målningen föreställer Gud med en bok och med insegel omgiven av fyra väsenden och de äldste samt nederst t v en kvinna och ett barn, knäböjande, med röda kors i händerna. Nere till höger syns svagt en sköld med skriften ” I(L ?). I P(?)”. Inskriften i överkant målningen är: ”S. Johannis Obenbaring VII. CAPITEL”. Inskrift under målningen lyder: ”Her nedenføre liger begrafven Ärlig oc Gudfrüctig (Qwinde Anne Olluffs)/ Datter Barnefød i Kiøbenhafen. hindis hosbond War Anders Hineli Tolder/ der samestedtz oc liger der i Sancte Nicolaj kircke begrafven, Oc døde hon/ i Wisby 1604 den 11 Nouember, hinders alder war 60 aar:/Ligger her oc huus Nederlagtt hinders Datters man Pouell Laurits/sønn och døde den 10 Augustii 1607. Gud alemec(tigste giffwe dennem)/ Baade med alle Guds Børn en gledelige oc rereful opstandelse på domedag”. Komplettering efter Wallin. Färger: ljusgrått, ljusgrönt, rosa, rött, svart och guld.
Nr 13, Jacob Andersen
Epitafiet är från 1612 över Jacob Andersen. Tavlan hängde 1744 ”under orgelläktaren”, men är numera deponerad hos Gotlands Museum inv. nr A. 3227. Tavlan är gjord av trä och med målning. Mittdelen av tavlan föreställer Kristi himmelsfärd och under Kristus syns en folkskara. Under folkskaran finns ett knäböjande par, mannen med rött kors, och en sköld med bokstäverna ”l.A.” (Jacob Andersen). Överstycke och vingar är profilerade, understyckets nedre del saknas. På vingarna finns målade hermer (den högra hårt retuscherad), däröver syns bröstbilder av Jesus och Maria, allt i bleka pastellfärger. Över- och understycket har svårlästa inskrifter, här återgivna efter Wallin. Överstyckets inskrift: ”Christus ist ghen Himmel gefahren, mitt grossen Triumph und Engel Scharen. Und zu seines Vaters rechtern sich gesetztt,/ da ist Er all seines Leides ergetztt./Er hat uns da die Stelle bereit/da wir sollen bleiben im ewigkeitt”l. Understyckets inskrift: ” Im sechszehen hundersten und zwelfften !ahr,/am neinzehenden monadtstag Maji es war,/da Jacob Andersen auss Schottlandt ein Burger zu Wisbui auff gotthland. Ist im waren glauben sanfftigklich enttschlaffen im Herrn sehligklich. Gott wolle mitt den auser Welten ihn ge ben die himelsche frewde im ewigen le ben”. På baksidans sidor finns målade änglahuvuden, fruktknippen och rullverk i samma färger som på framsidan. Färger: rött, grönt, gult, grått, svart och vitt.
Nr 14, Lauritz Nielsön
Epitafiet är från 1613 över prosten Lauritz Nielsön. Han var generalprost över Gotland. Tavlan hängde 1744 i koret på norra sidan, numera är den deponerad i Gotlands Museums arkiv inv. nr A. 3229. Tavlan är gjord av trä och med målning. Mittdelen av tavlan har motivet ”Lag och evangelium” (Joh l: 17) och därunder finns prosten med hustru, fem söner och två döttrar. Prosten och två av sönerna och de två döttrarna har röda kors. På sidorna finns kannelerade pilastrar med Paulus och Petrus målade i nischer. På entablementet, som saknar krön, finns en sköld med L.N.H.S. (Lauritz Nielsön Helsingb.) och bomärke samt CRVC!FIXVS GVBERNATOR/ FORTVNA: MEA:. Nedanför bildfältet syns svagt en nästan utplånad inskrift, som återges efter Wallin: Inskriften består av tre distika: ”Ad viatorem. Mortuus est Christus, q vid trist is f u n era defles./Agnus is a dira morte redemit oves./Surrexit Dominus pro nobis prreliat ipse./ Non perit in terris, qvi bene vixit o bit/ Judex a dextris venturus ab rethere claro, / ut donet pueris coelica regna suis”. Översatt av fil kand Svante Nyberg: (Till vandraren. Kristus har dött, varför begråter du sörjande de döda? Lammet har lösköpt fåren från den grymma döden. Herren har uppstått, och han kämpar själv för oss. Den förgås ej på jorden, som levt och dött väl. Domaren på (Guds) högra sida skall komma från den klara rymden för att skänka sina barn himmelriket).
På ett nu förlorat understycke har också funnits en inskrift, som återges efter Wallin, ”Anno MDCXIJI den IV augusti döde hederlig och wellaerd mand her Laurittz Nielsön, Helsing b., sogneprest her i W is bY och prost öffwer Gulland och ligger her neden begraffwen forwentendis en aerefuld opstandelse paa den Yderste dag. Hans gandske alder 63″. Färger: svart, vitt, grått, grönt, rött, guld och silver. På baksidan finns konturmålning.
Nr 15, Jens Andersøn och hustru Karren Søffrens
Epitafiet är från 1615 och 1633 över pastor Jens Andersøn och hans hustru Karren Søffrens (Sørens) dotter. Jens Andersen var stadskaplan i Visby 1603-15. Tavlan hängde 1744 ”på pelaren vid choret, öfver Biskopsbänken”, och fördes 1831 upp till kyrkans vind, där den ännu förvaras. Tavlan är mycket skadad. Den är tillverkad av trä och med målning. Mittdelen av tavlan visar nu en nästan förstörd framställning av Jesu dop (enligt inventering 1830: med Gud öfverst, omgifven af 12 änglar, derunder dufvan m.m.”), ”en knäböjande präst, 1744 syntes också en kvinna och under dem en text. Överstycket med text är nu försvunnet. Under mittdelen en inskriftsplatta och därunder ett profilerat parti med ett bomärke omgivet av ”M B B” (Melcher .? Broder). Alla texter återges här efter 1830 års inv. På det försvunna överstycket ”Basil: de fructu Bapt:/ In baptismo homo renovatur sed non conflatur/ Refingitur nec conteritur curatur nec dolorem senti t/Ex servitute peccati in libertatem restituitur/ Angelorum censorsac civis efficitur/ Hreres coelestium bonorum constituitur. ”(Basil(ius av Caesarea?): Om dopets frukt. I dopet förnyas människan men uppblåses icke, nyskapas men krossas ej, botas men känner ej smärta. Från träldom under synden försätts hon åter i frihet. Hon blir medborgare i änglarnas gemenskap och insätts som arvinge till himmelens rikedom). Mittavlans text ”Anno 1615 den 23 Martii döde hederlige och vellerde mand Her Jens Anders0n barneföd i Melby i Seland. Effter hand her i Worfrue Kierke haffver varit medtjener i Guds ord i tolff aar och ligger her nedenföre begraffvit forventendis med alle Guds b0rn en glaedelig oc aerefuld opstandelse till det evige liff. Hansalder var 48. -Anno 1633 den 13 October er erlige oc Gudfructielige quinde Karren Sornsf. (Wallin 1744: ”Söffrens”) Dotter salig udi Heren hensoffet”. -Undre textplattan ”Ad Leetorem/ Ultima mors rerum finis rapit illa potentes/ Corripit et miseros, tollit juvenesq ( =juvenesqve) senesq ( =senesqve)/ Ater si fueris morti sis gratior atrre/ Candidus es mortis transit nigredine candor/ Sors eadem cunctis memores vos vivite mortis”. (Till läsaren. Döden, livets yttersta gräns, rycker de mäktiga med sig, griper de arma och bortför både unga och gamla. Om du varit mörk, må du vara tacksam mot den mörka döden. Du är (nu) ljus, och ur dödens mörker framgår hinsides ljus. För alla är lotten densamma. Lev därför med döden i minnet). Inskriften fr o m ”Ultima” består av hexametrar.
Nr 16, Anne Reggelsdaater
Epitafiet är från 1621 över Anne Reggelsdaater, hustru tiJI slottskrivaren Jens Baertelsem. Tavlan hängde 1744 ”på pelaren vid choret, öfver Biskopsbänken”, och hänger nu till höger om utgången till vapenhuset. Tavlan, som är gjord av trä är en inskriftstavla med arkitektonisk omfattning. På sidorna finns kolonnetter, under dem finns barnhuvuden, upptill entablement och gavel, uppbärande tre urnor.
På entablementet ANNO 1621. Inskrifter HER. NEDEN. FORRE. LIGGER. BEGRAFVEN./AERLIG. GVDFROCHTIG. OCH. NV. SALLIG./QVINDE. ANNAE. REGGELSDAATER: BAR/N FeJDT. VD!. MALM0AE. DEN. 29 DAG./VDI. A VGVSTI. MAANED. ANNO 1592./HINDIS. BR0LOPS. H01JTIDT. STOD. IJ./ MALM0AE. MED. IERLIG. OCH. VELACHT./MAND. IENS. BAERTELS0N: DEN. TID. SLO/ DTSSCHRIFVER. PAA. WISBORIG. SLOT. DEN./16JVLLIJ 1609. OCH. HIENSOF. DEN. SALIG./ QVINDE. l. HAERREN. HIER. VD!. VISBYIE DEN./18 OCTOBRIS. OCH. BLEF. BEGRAFVIN. DEN/20. OCTO: l THEDTE. AAR. 1620. VDI./HINDIS. ALLDERS. TREMDRA(?). 28. PAA./DET. NIENDE. GVD. GIFVE. HINDE. MED/ALLE. TROE. CHRISTNAE. EN. AERREFVLD./OCH. GLIEDELIG. OPSTANDELSE. PAA. DOMME/DAG. PSALMO: 31: lEG BEFALLER MI AA D l/DIN HAAND. DV FRELSTE MIG HERRE, DV /TROFASTE GVD. Färgerna är svart, silver, guld, grönt och rött.
Nr 17, Jochem Widt, Daniel Corvinus och Michel Scheppe
Epitafiet är från 1622 över Jochem Widt, Daniel Corvinus och Michel Scheppe. Tavlan hängde 1744 på predikstolspelaren, men är nu deponerad hos Gotlands Museum (inv nr A. 3226). Tavlan är gjord av trä med målning. Mittavlan föreställer Jesu dop med Jesus och Johannes och över dem svävar Den Helige Ande, t v om dem finns tre män, t h tre kvinnor, alla knäböjande, två män och en kvinna har röda kors. Nedanför denna scen finns ett stort svart fält med inskrift. På sidorna finns profilerade vingar med beslagsornamentik och målade fruktknippen i rött och gult mot mörk botten. Ovanför målningen finns ett entablement med inskrift, och överst ett gavelfält med målad bröstbild av Gud Fader. Ett profilerat understycke innehåller också en text. Inskrift på entablementet HEILIG HEILIG HEILIG IST GOT DER HERRE ZEBAOTH./MATTHEI. AM 17.DIS IST MEIN LIEBER SOEN AN WELCHEM tCH/ WOLGEFALLEN HAB. DEN SOLT IR HÖRE HOCHGELOBET /SEI GODT VND SEIN HEILIGER NAHME EWIGLEICH.!HOCHGELOBET SEI GODT VND SEIN HEILIGER NAHME EWIGLEICH.
Inskriften på mittavlan oläslig, här återgiven efter inventering 1830, ”Esaias. 25 . Der Herre Zebaoth wird den tod verschiigen ewiglich und der H err wirt die threnen von allen angesichten abwischen und wirt die Smach Seines Voleks aufheben in allen landen Meine Seel erhebet den Herren und mein geist frewet sich Gottes meines Heilands. Dan er hat die niedericheit seiner Sunderinnen angesehn und gros ding an mir gethan der du mechtig ist, und des namen heilig ist, er u bet gewalt mit sein arme und zerstrewet die da hogferdig sein in i res hertzen sinne erstoset die gewaltigen vom stu le und erhebt die niedrigen die hungrigen fuller er mit gutem, und lasset die reichen led dig”. Inskrift på understycket svårläst, här efter inv 1830, ”Jesu mit deinem blut bin ich erlöst des tröst ich mich von hertzen/ trag du gedult im leiden, dein ich willlindem deine Schmertzen,/bist tu from und gebrukest bezeit die heiligen sacramente, all deiner/sunde und missethat willich nicht mer gedencken, bist tu verlassen/ von jederman, verlassen auf dieser erden, ich will am deiner seiten/ staen, dein trost und zuversicht werden./ Jochem Widt Daniel Corvinus Michel Scheppe 1622”. Färger: svart, vitt, rött, blekgrönt, blågrått.
Nr 18, Hans Türitz och hans hustru Lydtgaarde Lauritzdater
Epitafiet är från 1629 över borgmästaren Hans Türitz (Turitz) och hans hustru Lydtgaarde Lauritzdater. Tavlan hängde 1744 på norra muren vid nuvarande sakristidörren, nu hänger den i Swertingska i kapellet, på väggen mot tornet. Tavlan är av trä med målning. Mittavla har kraftigt profilerad ram, kontursågade sidostycken med målade frukter. Målningen framställer Kristus på korset och därunder finns ett knäböjande par och en kvinnan med rött kors. Upptill på korset står det ” INRI” och nedtill sköld med ”HS” och ”HT”. På ramen finns ännu en sköld med ”HT”. I det triangulära överstycket finns en bröstbild av Gud Fader, däromkring kontursågat parti med målade frukter. På det profilerade understycket finns inskrifte ”Her nedenfore Ligger Be/ graffuen Erlige och Welacte ma/ nd Hans Tiiritz fordom Bor/ gemester Her i Wisby, Barnefød/till Saltuedel Aff Erlige oc Gu/ dfryctige forœldre, oc Døde her/ udi wisby: den 16 Juni Ano/1629. Gud giffue Hanem med/alle guds Børn, en Erfuld oc/ gledelig Opstandellse paa den/ yderste Dag. -Her nedenfore Liger Begraffuen/ Erlige oc Gudfryctige Quinde lydtga/ arde Lauritzdater, Erlige oc welact m/ and Hans Turitz hustru, Som war/ Barnef0d her i wisby, Aff Erlige fore/ lder, hendis fader Lauritz Kangetter oc/ hendes Moder Anne Kanegetters, Oc/ D0de hunden 29 Aprillis ano 1628 her/ wdi wisby. Gud giffue med Alle Guds Børin/ En Errefuld oc gledelig Opstandelse/ paa den yderste Domedag. Gud hen/dis siell beuare”. Färger: brunt, rött, grått, grönt, vitt, svart och guld.
