Adelsgatan 32

Byggnaden Adelsgatan 32 ligger i kvarteret S:t Michael 25. Byggnaden uppfördes som kombinerad bostads- och affärshus år 1915 av fotograf K. J. A. Gardsten. I byggnaden inrättades vid uppförandet en ateljé i vindsvåningen. Lokalerna mot Adelsgatan inrymmer två butikslägen. Byggnaden har varit något av fotografernas hus.

Nuvarande företag

Gatuplan 

I gatuplanet finns Wisby Ur & Guld och The Line

Wisby Ur & Guld 
Wisby Ur & Guld har funnits på Adelsgatan 32 sedan år 2000. Företaget är ett familjeägt bolag som nu drivs i tredje generationen. Lennart Appelqvist har arbetat med guld, silver & klockor sedan 1975. Han startade verksamheten i Hemse tillsammans med sin mor Gunnel under namnet ”Hemse guld och present.” När Gunnel pensionerades flyttade Lennart företaget till nya lokaler och öppnade Wisby Ur & Guld på Adelsgatan 32 tillsammans med sin fru Pia. I familjeföretaget finns nu även dottern Sanna som främst jobbar med coachning, marknadsföring, skyltning, dekoration och event. Hon har på senare tid tagit över som VD för företaget. Sanna Lennartsdotter startade sitt första företag som 7-åring. På en släktträff band hon blomsterkransar som hon övertalade sina kusiner att sälja. När det inte längre fungerade med blomsterkransar samlade hon kapsyler som hon sålde till överpriser. Och nu är hon VD för Wisby Ur & Guld.

Företaget värnar om en levande innerstad och det ansvar som gäller för Visby som världsarvstad. Det har resulterat i att man utarbetat flera smycken med Gotlandsanknytning och världsarvsringen. I en intervju för Helagotland 2018 berättar Lennart, Pia samt dottern Sanna, som precis taget över företaget som vd, om verksamheten:

– Många kallar oss för juvelsalongen på Adelsgatan  säger Lennart och fortsätter: – Det är väldigt unikt att arbeta med ur och smycken. Det handlar om kundernas stora dagar i livet så som dop, konfirmation, student, födelsedagar, bröllop och framför allt kärleksgåvor, säger Lennart.  ­­- För oss är kvalitet viktigt, våra varor ska hålla över decennier, säger Lennart Appelqvist. Serviceverkstaden är fullt utrustad både gällande armbandsur och smycken, ringar och diamanter. Det många inte vet är att det går att göra om sitt guld till andra smycken. ­- Varför inte göra sin drömring av mormors gamla guld? föreslår Sanna Lennartsdotter Dackmo, nybliven vd, och den tredje generationen i familjeföretaget. Förutom att Sanna förra året tog över ledningen i företaget sker även en satsning på Sannas egen design by Lennartsdotter. Det har inneburit att man investerat i nya moderna maskiner. Sanna har bland annat tagit fram ’’Öjn’’ ett smycke med Gotlands konturer som en hyllning till Gotland och allas vår älskade ö. Smycket finns som armband, halsband och örhängen i både silver, guld och med diamanter. Lennart fick också 2007 en personlig förfrågan om att ta fram världsarvsringen då Visby utsetts till världsarvsstad. Under 2018 kommer fler kollektioner i kärlekens tecken att lanseras. Bland annat en smyckesserie som värnar om den kärlek som finns på Gotland, en kollektion med förlovnings- och vigselringar som kommer att heta Kärlek by Lennartsdotter. – Visst är det något magiskt över kärleken man finner på och för Gotland? säger Sanna med ett leende. Historien bakom den nya kollektion har sin början när Sanna var liten. Då fick hon ofta åka till Visby och promenera på Strandpromenaden med sin mamma Pia, som även hon är aktiv i familjeföretaget. Minnet när Pia förklarade att det betyder evig lycka att gå igenom Kärleksporten är för alltid inristat i Sannas minne. -Jag har sedan dess sett Kärleksporten som något magiskt! Bara tänk om du skulle bli kysst stående i porten, det måste ju bara betyda evig kärlek, säger Sanna och ler. Hon berättar att hon precis färdigställt ett nytt smycke som heter ”Kärleksporten” och som kommer att finnas i butik inom de närmaste dagarna. Smycket kommer som halsband och armband i sterling silver, 18 karat guld, vitguld med eller utan diamanter. – En perfekt kärleksgåva, säger Sanna. Kärlek löper inte bara som en röd tråd i Sannas design, det är även det som gjort att hon för tio år sedan valde att byta namn. Namnet Lennartsdotter tog hon som en hyllning av sin kärlek till sin pappa Lennart.

Företagets slogan är ”Den lilla guldbutiken med det stora urvalet” eftersom man på en yta mindre än 50 kvadratmeter hittar juveler, inte bara från Sveriges och världens designelit, utan även vardagssmycken med betydelse, klockor från ledande hantverkare och varumärken som Efva Attling, Georg Jensen, Sjöö Sandström, Strömdals juveler, Engelbert, Tag Heuer, Daniel Wellington, Mockberg och mycket mer.  Samarbetspartners som Lennart och Sanna beskriver som ”de bästa i branschen”. Med andra ord så är det mycket på gång i den lilla guldbutiken på Adelsgatan 32. – 2017 handlade om att rensa. Det är viktigt att inte samla på hög, säger Sanna med ett skratt. Nu har all inredning bytts ut, nya varumärken tagits in och det är full fart på satsningen med den egna designen. – Ett nytt rum i butiken har vi också, ett ’’hemligt kärleksrum’’ som vi kallar för förlovningsrummet. Rummet är till för förälskade par som kan sitta i lugn och ro och välja ut de ringar som ska smycka deras händer under bröllopet och den stora kärleksdagen. Rummet har vi byggt för att vi håller hårt på sekretess och vår tystnadsplikt, det kan vara lite hemligt med förlovning och bröllop, förklarar Sanna och går iväg för ett möte med ett par som ska förlova sig. På den röda, antika mattan i butiken ligger familjens vakthund Rolex och sover. Lennart står redo vid disken för att möta kunderna, Pia fixar med beställningar och efter en stund hör man Sanna sitta och prata med kunderna i förlovningsrummet. Precis så som det ska vara när det är full fart på ett riktigt familjeföretag.

År 2014 Öppnas WUGO.se – Wisby ur och guld online av dottern Sanna Lennartsdotter.
Åren 2015 och 2017 tilldelas Wisby Ur & Guld utmärkelsen Årets Marknadsförare av Gotlands media och Visby centrum. 
År 2016 släppets egen design av Lennartsdotter.

The Line Gotland 
The Line Gotland är ett företag som arbetar med produktion och service för inspelningar av reklam- och långfilmer, tv-inspelningar och stillbildsfotograferingar. Förtaget bildades 2016 genom att det gotländska företaget Location Gotland, som drivits av Olivia Munck, och det stockholmsbaserade postproduktiondbolaget The Line tillsammans bildar ett servicebolag för filmproduktion på Gotland. Genom The Line Gotland, med bas både i Stockholm och på Gotland, hoppades man kunna förse de svenska och internationella kunderna med flexibla lösningar.

– Gotland erbjuder unika miljöer och fantastiska förutsättningar för film- och stillbildsproduktion. Tillsammans med det engagemang som finns på ön och i kombination med The Lines lite större produktionskapacitet och kontaktnät har vi en stabil grund till att erbjuda en fullskalig location- och production service, säger Olivia Munck i ett uttalande 2016. Olivia, tidigare ägare av Location Gotland, blev genom sammanslagningen delägare i The Line Gotland. – Det finns ett enormt intresse, framförallt utomlands, för att filma på Gotland. Fram tills nu har det dock saknats ett lokalt förankrat fullservicebolag vilket krävs för att attrahera större produktioner. Så vi är väldigt glada över denna satsning, säger Mia Uddgren, filmkommissionär på Filmregion Stockholm-Mälardalen.

”Off season är egentligen best season för oss och er att filma här på Gotland. Fantastiska locations står tomma och får ens kreativa energi att explodera. Ingen trafik, lediga hotellrum och dom flesta platserna är lediga för oss att använda för inspelning istället. Off season är filmskaparnas season. ”

Under hösten 2018 tog Karin Pettersson, tidigare marknadchef på destination Gotland, över jobbet som ansvarig på Gotland efter Olivia Munck, som gick in på koncernnivå för att jobba med kvalitetssäkring och servicenivåer. – Just nu gör vi ”Dröm” i Slite och ”Den inre cirkeln” som spelas in i Visby. Tidigare i år har vi även haft två stora fantastiska ”shoots” från Italien och Spanien, säger Caroline Ortmark, vd, The Line. The Line finns, förutom på Gotland, i Stockholm, Norrland och New York samt med ett nytt bolag i Finland. Kontoret på Gotland finns på Adelsgatan 32 sedan 2018.

Övervåning och vindsvåning 
I övervåning och vindsvåning finns fem bostäder, som ingår i bostadsrättsföreningen BRF S:t Michael 25. Lägenheterna är på 33 m2, 80, 72, 107 resp. 160 m2.

Tidigare företag

Många av Visbys fotografer har haft sin ateljé här på Adelsgatan 32. De överlappande tidsperioderna för flera av företagen är troligen riktigt, för Adelsgatan 32 är en stor byggnad och de olika företagen kunde ha lokaler på olika våningsplan, vilket gällde inte minst för fotograferna. Läs mer om Visbys kända fotografer nedan.

Uno Norén, fotoateljé 

Uno Norén, var född den 5 november 1920 i Liareds församling, Skaraborgs län. Han kom till Gotland i och med värnplikten på 1940-talet. Norén började som kopist vid Holmerts fotoatelje innan han övertog Gardstens fotatelje på Adelsgatan 32 i Visby. Parallelt med arbetet i ateljén arbetade han som frilansande pressfotograf på Gotland för bland annat Gotlands Allehanda, Stockholmstidningen och Aftonbladet. Han var bland annat med och bevakade sökandet efter den svenska DC 3:a som försvann i Östersjön i juni 1952. Efter hand blev arbetet med fotoatljén lidande på grund av det ökande arbetet som pressfotograf och Norén avvecklade fotoateljén under slutet av 1960-talet. Uno Norén var vid sin död den 8 april 1997 bosatt i Västerhejde församling, Gotlands län. Han har efterlämnat ett fotoarkiv, Uno Norén fotoateljéarkiv från 1960-talet, som finns hos Landsarkivet Visby.

Szilasi Keramik 

Janos Szilasi startade Szilasi Keramik 1965. Kanske var det på Adelsgatan 32, men det finns en viss osäkerhet på plats och årtal. Janos var ursprungligen ungrare och utbildad keramiker i den italienska staden Faenza. Efter en period vid Arabia Porslinsfabrik i Finlad flyttade han till Gotland och startade sin egen keramikverkstad i Visby, ”Szilasi Keramik”. Företaget flyttade verksamheten till Mellangatan, ”Keramik Hansegården”, eller ev. hade företaget två butiker samtidigt. Janos som Thomas Szilasi tar över verksamheten 1984 och bytte då namn på företaget till ”Gotlandskrukan”. År 1997 flyttar verksamheten till Hästgatan 3 och år 2004 tar Andreas Szilasi över företaget. Han byter då tillbaka namnet till det gamla Szilasi Keramik och utökar företaget med ytterligare en verkstad. Från början tillverkades traditionell bruks- och nyttokeramik, men på senare tid har inriktningen breddats. Nu tillverkas även servisdelar som tex. Japaninspirerade Katari i Stengods, dessutom har de gjort vackra kopior på gammal medeltida keramik. Föremålen bär etikett ”Szilasi Keramik Visby” och/eller ristad signatur ”Szilasi Wisby”. Som så många andra innerstadsföretag i Visby blir det allt svårare att bedriva företag i innerstaden och företaget lades ner 2018.

D. Holmert pappershandel och fotografiskt magasin 

David Holmert köpte 1918, 28 år gammal, sin första kamera och två år senare köpte han en fotoaffär, Adelsgatan 32, som fick namnet ”D. Holmert pappershandel & fotografiskt magasin”. Genom åren fotograferade Holmert en stor del av den tidens Gotlandshistoria. Dit hörde också dokumentation av flyktingmottagningen av de baltiska flyktingarna, som kom till Gotland under andra världskriget. David Holmert dog redan 1951 (61 år). Sonen Bengt-Göran Holmert fick ta över affären och driva den vidare. I samband med att tidigare grannbutiken Presenta på Adelsgatan 34 gick i konkurs 1964, gick Bengt-Göran Holmert in och köpte fastigheten, eftersom han stod som borgenär. I köpet ingick nuvarande både Adelsgatan 34A och Adelsgatan 34B, som då ännu var en gemensam fastighet. Bengt-Göran flyttade över hela verksamheten till nuvarande Adelsgatan 34A i samband med köpet. Han hade kvar ägandet fram till 1984. Bengt-Göran tvingades sälja sin verksamhet 1983 på grund av en svår synskada.

David och Astrid Holmert 
David Holmert föddes 1890 i Värmland och kom till Burs på Gotland som ”sommarbarn” 1903. Han blev kvar på Gotland och tog värvning 1908 i armén, där han avancerade till furir. När andra världskriget bröt ut tjänstgjorde han i militären, samtidigt som hustrun Astrid fick ta över fotofirman. Omkring 30 000 människor flydde från Baltikum under andra världskriget, efter det att Sovjetunionen ockuperat Estland, Lettland och Litauen och länderna kom senare hamna under tysk ockupation. En tredjedel av dessa flyktingar nådde de gotländska kusterna, och när de möttes av frivilliga fanns David Holmert på plats för att dokumentera dessa händelser. Med en närmast utsliten ”Rolleiflex” förevigades de ofta enkla träbåtarnas ankomst, flyktingarnas sovplatser, deras läkarbesök och kontakter med gotlänningar som öppnade sina hem. Att han var militär gav honom obegränsad tillgång till platser, där ingen annan hade en kamera. Han kunde komma in i helt stängda områden och dokumentera miljöer som inte skulle kunna återskapas i efterhand.

Bengt-Göran och Ellen Holmert 
David Holmert lämnade efter sig vid sin död en stor mängd fotografier och anteckningar, som sonen Bengt-Göran forskat i och förvaltat. Resultatet blev en bok ”Gotland under beredskapsåren 1939-1945”, som Bengt-Göran gav ut 1999 tillsammans med sin hustru Ellen. Boken innehåller stort bildmaterial och forskningar om människorna på faderns bilder samt vilken roll Gotland hade under andra världskriget. Boken innehåller också personliga texter skrivna av flyktingarna, vilka i några fall kom att bli hans vänner.

Hans-Christer, Lena och Peter Holmert 
Bent-Göran och Ellen Holmerts barn, Hans-Christer, Lena och Peter hittade ovärderliga skatter, när de började städa ur lägenheten efter deras mamma Ellen, då hon flyttade till ett demensboende. Hela tiden under städningen dök det upp undangömda bilder från deras farfar fotografen David och nedtecknade historier som deras far Bengt-Göran gjort under sina efterforskningar. Båda är bortgångna, men efter sig har de lämnat en kulturskatt, där en dramatisk del av Baltikum och Gotlands gemensamma historia skildras på ett närgånget sätt. Farfadern David Holmert, som föddes 1890, skulle på 40-talet komma att dokumentera slutet på andra världskriget på ett ovärderligt sätt. Det är fantastiska bilder som nog inte skulle gå att ta i dag, säger barnbarnet Hans-Christer Holmert till Gotlands Allehanda vid en intervju under maj 2018 med syskonen Hans-Christer, Lena och Peter Holmert.

Läs mer om de baltiska flyktingarna på Gotland och titta på en del av det unika bildmaterialet.

Gardsten 
Karl Johan August (K.J.A.) Gardsten var en välkänd fotograf på Gotland. Otaliga är de familjefoton där det står Gardsten. Han var född den 1 juni 1873 i Sanda socken på Gotland. Han flyttade till Visby 1898 till Adelsgatan 32. Där blev han bekant med Laura Stenman och fick genom hennes försorg möjlighet att utbilda sig till fotograf i hennes fotoateljé. Karl Johan Gardsten och Laura Stenman gifte år 1901 och år 1902 tog han över Lauras fotoateljé och etablerade sig som fotograf. År 1904 övertog han, tillsammans med sin hustru Laura, Nils Johan August Lagergrens ateljé på Kommendantsbacken 5 i Visby. Där hade de sin verksamhet fram till 1916 och vid flytten därifrån övertog fotograf Johanna Ljunqvist ateljén. Omkring år 1915 köpte paret K.J.A. Gardsten/Laura Stenman fastigheten vid Adelsgatan 32 av Carl Petter Åbergs sterbhus och uppförde där en kombinerad bostad- och affärslokal 1916 med en fungerade ateljé i vindsvåningen. I byggnaden hade paret Gardsten/Stenman sannolikt sin verksamhet fram till de dog. Gardsten dog den 31 december 1928. Paret hade också filialer både i Roma och på Visborgsslätt. Läs mer om K.J.A. Gardsten och Laura Stenman (”Okänd fotograf”), se även nedan.

Gelbgjutare F Lundqvist och hans dotter

Gelbgjutaren Fredrik Lundqvist, född 1819, köpte sannolikt fastigheten, Klintroten III:25, omkring 1855. Nr 25 var den del av nuvarande fastigheten som ligger mot Adelsgatan. Då fanns det ytterligare en tomt med nr 79. Fredrik var alltså gelbgjutare, vilket är en hantverkare som gjuter föremål i mässing eller annan gul metall. Namnet gelbgjutare kommer från tyskans ord för gul, gelb. Gelbgjuterikonsten har gamla anor och använde sig i början av koppar, som är en av de äldsta kända metallerna. Av denna kunde man framställa mässing, som är en legering av koppar och zink.

Fredrik var gift med Anna Sofia Lundqvist (f. Swanberg) född 1825. Fredrik och Anna fick fem barn, en son och fyra döttrar. Två av döttrarna var Johanna Fredrika Lundqvist, född 1859 samt Karolina Vilhelmina Laurentia Lundqvist, född den 17 juni 1862. Den sistnämnde dottern Karolina skall vi uppehålla oss med en hel del dock senare mer känd som Laura Stenman. Fadern dog den 7 februari 1878. Verksamheten med gelbgjuteri tycks fortsätta med en lärling, som fanns sedan tidigare på fastigheten. Karolina var 18 år gammal då fadern dog, ogift och bodde kvar på Adelsgatan 32 tillsammans med sin mamma. Den 18 februari gifte sig Karolina, nu 21 år gammal, med 28 årige handelsbokhållare Lars Oscar Stenman född den 8 juni 1855. I samband med giftermålet byter Karolina namn och kallar sig Laura Stenman. Efter några månader hemma på Adelsgatan 32 flyttar det nygifta paret till Stockholm. Laura Stenman återkommer senare hem till Visby på Adelsgatan 32, där hon bor med sina barn och modern Anna.  Laura övertar en fotoateljé på Adelsgatan 40 1886, så där finns mer att läsa om Laura Stenman. Läs hela berättelsen om Lauras liv och arbete som ”Okänd fotograf”.

Husen och gården

S:t Michael 25 är en mycket stor fastighet. Den sträcker sig från Adelsgatan tvärs över hela kvarteret Michael till Södra Murgatan. Till höger i bilden syns den uthusbyggnaden som uppfördes 1919. En del av parkeringen, som har infart från Södra Murgatan, syns till vänster i bakgrunden.

Kvarteret Sankt Michael 25

Kvarteret 
I kvarterets södra och mellersta del kvarligger lämningar efter S:t Michaels kyrka och kyrkogård. Till kyrkogården har ett större antal gravar påvisats på fastigheten Sankt Michael 14 samt även på 8, 9 och 16. På 1646 års karta utgjorde kvarteret åkermark, och under 1600-talets slut var ett fåtal stugor uppförda längs infartsvägarna Adelsgatan och Tunnbindaregatan. Åt norr och öster omgavs det blivande kvarteret S:t Michael av bebyggelse i oregelbundna kvartersbildningar, formade efter de äldre infartsvägarna. I och med att Biskopsåkern söder om kvarteret bebyggdes 1732, tillkom S:t Michaels gränd som avgränsning åt söder. Vid mitten av 1700-talet reglerades kvarteret och fastigheternas gränser fastställdes. Vid planläggningen bebyggdes de relativt små tomterna med mindre skiftesverkshus, som vanligtvis var placerade med gaveln eller med långsidan i liv med gatan. Det mot gatan slutna gårdsrummet bestod ofta av en kålgård och någon ekonomibyggnad. Här bodde folk från de lägre samhällsskikten som sjömän, arbetare och änkor. Vid slutet av 1800-talet genomgick kvarteret kraftiga förändringar i samband med den affärsverksamhet som etablerades längs handelsstråket Adelsgatan. Den tidigare befolkningen ersattes till viss del av hantverkare, borgare och handelsmän. Den äldre småskaliga bebyggelsen revs och ersattes av byggnader med större volym. Även uthusbebyggelsen anpassades till den ökade affärsverksamheten och byggdes till eller ersattes. De uthusbyggnader som fanns under 1800-talet har i vissa fall ersatts av ny gårdsbebyggelse under 1900-talet. De flesta tomterna längs Adelsgatan är bostadsfastigheter med affärlokaler eller restauranger i bottenvåningen. 

Fastigheten 
Fastigheten S:t Michael 25 är belägen i kvarterets mellersta del och är den enda tomten i kvarteret som sträcker sig över hela kvarterets bredd. S:t Michael 25 gränsar mot Adelsgatan i nordväst och Södra Murgatan i sydost. På fastigheten kvarligger troligen murverk efter S:t Michaels kyrkoruin. Dagens fastighet motsvarade två mindre tomter vid 1700-talets andra hälft, nr 25 och 79. Enligt husklassifikationen 1785 var tomten mot Adelsgatan nummer 25 bebyggd med ett trähus och ett stall, båda med brädtak. På tomt nummer 79 fanns även där ett trähus och stall med brädtak. Under 1800-talet tillkom ytterligare uthus. I samband med uppförandet av den nuvarande huvudbyggnaden 1915, revs samtliga byggnader. Samtidigt slogs de två tomterna samman och S:t Michael 25 fick sin nuvarande utbredning.
Det nuvarande bostadshuset, med affärslokaler från 1915, är placerat med långsidan längs Adelsgatan och vidare i vinkel längs den sydvästra tomtgränsen och har en tillbyggnad i nordost. Vid den sydvästra tomtgränsen finns en uthusbyggnad som uppfördes 1919. Den östra delen av tomten utgörs av en stor parkering med infart från Södra Murgatan. Fastighetens gårdrum avskärmas av plank och murar och är belagd med gräsmatta, grus och cementplattor. I muren vid Södra Murgatan finns en inkörsport klädd med panel. Trädgården är terasserad i tre nivåer vilka är avdelade med cementerade murar som sträcker sig i nordost-sydvästlig riktning. Växtligheten utgörs av stora träd, buskar och planteringar i blomsterrabatter.

Gotländska fotografer

Här på Adelsgatan 32, man kan kalla det fotografernas hus, har (tillsammans med Södra kyrkogatan 1) många av Gotlands fotografer haft sina fotoateljéer. Därför kan det vara rätt plats att göra en sammanställning av de gotländska fotograferna verksamma under 1800- och 1900-talet. Det anses att den s.k. Daguerreotypin offetliggjordes den 19 augusti 1839 i den franska akademin. Första gången annonsering för daguerreotypiporträttering gjordes i Stockholm var år 1841. Gotland kom tidigt igång och redan 30 september 1842 fanns den första annonsen i Wisby Weckoblad. Samtidigt dröjde det fram till 1844 innan Uppsala fick sitt första besök av en kringresande daguerreotypist och ända fram till 1854 i Sundsvall.

Det krävdes dyr utrustning och god kunskap för att kunna fotografera under inledningen för den nya tekniken. Någon direkt konkurrens från amatörer fanns inte. Det var svårt att få ljuset att räcka till och fotografering inomhus under vinterhalvåret krävde stora fönster till ateljéerna. Under lång tid framåt arbetade fotograferna mest med beställningsjobb i form av porträttfotografering. Kunderna kom till fotoateljén med hjälp av annonser i dagstidningarna. Det gick bra att tjäna pengar på porträttfotografering och sedan tillkom visitporträtt, som också blev populärt. Det var foton uppklistrade på hård kartong, som var ämnade att ges bort till kunder och bekanta. Många fotografer sysslade också med vykort, där de fotograferade naturmotiv, kändisar och vyer från Visby som såldes i affärer åt turister som började komma till Visby under 1800-talet.

Listan nedan kanske inte är helt komplett. Men de flesta kända fotografer finns sannolikt med. Intressant är att notera att övervägande delen är kvinnliga fotografer. Noteringar i kolumnen Anmärkningar är endast exempel på vad fotograferna arbetat med.